alskaralskarinte

Jag önskar nu mer än ngt annat att det inte gått så bra som det gjorde.
jag önskar nu att dom inte hunnit.
att det hade gått snabbare.
att jag bara hade fått försvinna.
då hade jag sluppit denna ångest, oro, smärta, sömnlöshet.
ska försöka sova nu.
Kanske känns bättre imorgon.
vem vet.

Är bara förnamnet just nu.
Har ont, är opererad.
allt känns så overkligt.
Jag kunde dött.
5 minuter till och  jag hade inte suttit här idag.
Nej, sitter på tåget påväg till mami nu, fick åka från Karolinska idag.
Ska till mamma så hon får ta hand om mig någon vecka nu.
Uppdaterar när jag mår bättre..
Om jag mår bättre.
allt känns bara tomt och förjävligt just nu.
Men ja. Vad ska man säga.
Kan inte göra annat än att Le och säga att allt är bra.
För varför skulle det inte.
Det är inte som att det var planerat.
Men även oplanerade ögonblick kan ge en enormlycko känsla.
Tråkigt att ingen förstår. Tråkigt att det inte finns någon att prata med.
Förutom läkarna, visst dom förstår.
Till en viss nivå, men dom känner inte mig. dom vet inte hur jag fungerar.
Nej. usch. Kommer börja gråta om jag tänker mer på det.
Inge mer bloggande för min del.
Det kommer inte bli bra igen, och jag vill inte ha en blogg där det bara är deprimerande inlägg.
Så bye bye bloggen.
Nästa station säter, Säter.
Lägligt, kanske ska tolka det som ett tecken och hoppa av?

Jag flyttar till sthlm om lite mer än en vecka.
Tror jag.
jag vet inte. Jag vill inte. vill vill vill inte.
men samtidigt vill jag inget annat.
förstår ni? Nej, inte jag heller.
just nu önskar jag mer än någonsin att min morfar hade levt.
han hade vetat exakt hur jag skulle göra.
vill jag? vågar jag? kan jag? kommer det gå bra?
Jag har fått ett jätte bra jobb. är verkligen jätte glad över det. men.
det är just det där "men" som retar mig.
varför tänker jag så.
är det inte rätt? vill jag inte?
gah, jag är så otroligt otroligt förvirrad.
njae. det här är inte bra.
Jag känner mig helt dum i huvudet. här har jag världens chans att komma ifrån fitt mora som jag klagar på hela tiden.
men ist för att jubla och vara överlycklig så känns det helt fel.
äh, får väl se.
imorgon kommer beskedet.
Fortsättning följer med andra ord.

Jag har världens underbaraste pojkvän
Jag har helt enormt underbara vänner
Jag har tak över huvudet och mat i magen
Jag har underbara föräldrar
Jag bor i ett land utan krig
Jag har ett jobb
Jag har haft en kanon dag
Jag är frisk
Allt är ju bra, Men varför känns det som jag ska bryta ihop och börja gråta vilken sekund som helst?
Jag tror jag kanske ska göra det, allt kanske känns mycket bättre & lättare då?
Jag ska tända massor av ljus och tappa upp ett varmt bad och fundera på varför.

Japp, det är det min dag har bestått av.
Mami kom imorse och hjälpte mig. fast först blev det lunch ute.
just nu ligger jag i sängen.
Trött och deprimerad. Vill bara gråta.
allt känndes så bra igår med skola, jobb och allt.
Men insåg idag att vad spelar det för roll om allt ordnar sig med skola och jobb här i mora om jag inte kan bo kvar?
Allt är ju fixat utom boende. Ska kolla på lägenhet imorgon.
en liten etta men det spelar ingen roll.
Får la se hur det går.
Måste bara säga att det finns nog ingen bättre än Malin Björk.
Världens snällaste Malin, Finns där och verkligen lyssnar. Det uppskattas verkligen nu.
Och det är vid sånna här tillfällen man märker vilka som är dom "riktiga" "äkta" vännerna.
Dom som märker att man inte mår bra. Dom som frågar, kommer med råd och bara finns där.
Dom som skiter i det, ja, dom skiter jag i just nu.
Jag vet att jag sa från början att det skulle bli en glad blogg, inge deprimerande tankar.
Men det är väldigt svårt. För just nu är det väldigt deprimerande.
Nej, nu ska jag dra på lite kläder och ut och springa sen hem och göra lite situps.
Åt choklad igår när jag, Malin och Oskar var ute och åkte.
och mitt godisförbud tillåter inte det.
nej nej nej. springa, Situps, eller pilates programmet kanske.
ja, pilates blir det. men först Springa!
Om jag ser ut så här som jag gör nu när sommaren kommer så tar jag en kniv och skära bort allt fett.
tjing.



vackertvackertvackertvackertvackertvackertvackert

Respekt får en människa av mig direkt den respekterar mig.
Den dagen du respekterar mig och ber om ursäkt för alla år.
DÅ kanske jag kan behandla dig med respekt och värdighet.
men som det ligger till just nu. när du inte ens inser att du gjort fel.
när du inte inser att du bär största ansvaret över hur våran relation blivit.
när du inte fattar att en ursäkt, från hjärtat. skulle kunna göra allt så mycket bättre.
Visst, jag är ingen långsint person på det sättet.
Men dom sakerna du har gjort..
så du har behandlat mig, det är oförlåtligt ifrån min sida.
Så gör man inte.
Mot någon alls.
Jag skulle inte ens önska min värsta fiende att må så som du fått mig att må.
Och att DU sitter och snackar skit om MIG?!
Det är faktist helt ofattbart.
jag förstår inte vad som rör sig i ditt huvud.
Visst, jag vet om att jag har gjort många misstag, och jag är väl medveten om vad jag gjort för fel.
och jag är väl medveten om att det är fel.
och jag har ångest och mår dåligt över det. tro mig.
Men JAG tänker ALDRIG be om ursäkt för det. för mina misstag är inte ens hälften så stora som dom du begått.
Jag har behandlat dig som en jävla drottning om man jämför med hur du betett dig mot mig.
så den dagen, du räknar upp dom störta misstagen och ber om ursäkt. och menar det.
Då kan jag be om ursäkt. DÅ kan du få min respekt.
Inte en sekund tidigare.
men saken är den.. Jag tror inte ens att du vet om vad du gjort fel.
Jag tror inte att du kommer ihåg vad du behöver be om ursäkt för.
Men motbevisa mig gärna, do you remember? För det gör jag.
Jag kommer aldrig att glömma.

Nu är det färdig bloggat för mig ett tag.
får se om jag tar upp det igen om några veckor när jag mår bättre.
men just nu. nej, det kommer bara komma negativa inlägg.
but stay tuned. Det kommer..
tills dess, ha det så bra.
Over and out.

Jag är trött. och det enda jag gjort under 2010 är sovit.
Har varit så galet trött och bakis.
Tror jag ska gå och sova bort lite till av det nya året.
är jätte irriterad.. Eller nej, ledsen.. eller. äh, jag vet inte vad jag är.
jag vill. men nej.
ingenting händer längre.
Alltid samma saker. aldrig något nytt.
vill bli överraskad för en gångsskull.
men nej, samma gamla mönster som alltid.
Det kanske är svårt att bryta ett mönster. som att lära en gammal hund att sitta aight?

Nej, hoppas alla hade ett kanon nyår. och att ni får en trevlig fortsättning.
och bloggtorkan fortsätter.. blir väl så när man inte är på humör själv.

Bilder från nyår kommer btw i veckan hoppas jag. om jag orkar.

Love, Therése.

Jag är galet besviken och ledsen.
Vet inte om jag borde vara arg.
Vet inte riktigt hur jag känner.
vet inte ens hur jag borde känna.
allt är bara suddigt just nu.
Är bara väldigt matt.
Trodde vi låg på samma nivå när det kommer till sånt.
But i guess not.
Ska ta natt ciggen och prata med pappa nu.
han förstår mig.
Han hade känt likadant sa han. Besviken och ledsen.
Pappa är bra. Jag tycker om honom. <3
Pappa är helt enkelt bäst.

Har ont så det smäller om det.
Värktabletterna hjälper inte.
tar mig inte till lasarettet.
kuljul.
just nu hatar jag mitt liv.
just nu vill jag att Joonatan ska ligga brevid och krama på mig.
Just nu vill jag må bra.
Just nu vill jag röka.
just nu ska jag röka.

tjing.

jag hatar att fylla år.
Nu går jag och lägger mig. ni som grattat tack så mycket igen.
Det här visar verkligen vilka som bryr sig och inte.
Man ska inte lova något man inte kan hålla.
Speciellt inte på ngns födelsedag.
Godnatt.

Kollar på säsongsavslutningen för Scrubs.
Det är bara sorg i mitt hjärta just nu.
Kan inte skriva mer nu.
Kanske orkar senare ikväll.
Om inte världen går under.
Why god, WHY?!?!

Ligger hemma och lyssnar på Gessle och annan musik jag lyssnade på förr.
Har under kvällen blivit väldigt nostalgisk.
Tänkt väldigt mycket på tiden förrut.
Från sjuan tills nu.
alla vänner man förlorat kontakten med av olika anledningar, alla vänner som flyttat,
Folk som gått bort under åren.
Vänner som kommit till.
Vänner som man kommit så mycket närmare.
Platser man varit på.
Fester man varit på. Folk som man bara träffat en minut men som ändå berört.
Alla känslor.
alla depresioner, alla lyckor, alla killar, alla bråk, all kärlek.
Och det finns två personer som jag fortfarande har kvar i  mitt liv som jag älskar något oändligt.
Emmelie, min bästaste Emmelie, kännt varandra hela livet.
Kommer inte ihåg en dag i Lima utan dig.
Och Joonatan, Han är den jag kännt längst i Mora som jag fortfarande är nära med.
Min älskade älskade Joonatan, jag är så oerhört glad att det är du och jag.
dom två som jag har kännt längst och fortfarande umgås med.
Visst, det finns andra jag kännt lika länge, men dom ser jag mer som bekanta.
För dom hör till kategorin "vänner man förlorat kontakten med"

Tänkte på tiden på Noret skolan, och det är sjukt, fasten det var så längesen så kan jag fortfarande komma ihåg alla mina känslo perioder där. Mes deppresioner, tonåren i guess.
Konstigt, en av dom som stod mig väldigt nära där en tid, vi lärde känna varandra pga av att båda var deprimerade. nu känns det jätte konstigt att tänka dom tankarna man hade då.
Förstår verkligen inte hur jag kunde känna att allt var hopplöst.
Den känslan att inget skulle ordna sig, att allt skulle vara skit hela livet.
Att det aldrig skulle bli någon förändring.
Men se, det blev det och idag är jag glad, okej att jag skulle kunna vara mycket lyckligare.
Men det är helt och hållet mitt eget fel, och det är bara jag som kan ändra på det.
Om jag börjar sköta skolan får diciplinen att gå upp innan ett två går ut med bra betyg så kommer jag må bra själv.
För just nu är det det som stoppar mig från att vara lyckligaste människan i världen.
Men jag är väl medveten om problemet.
Jag har ingen diciplin alls, jag tar mig inte upp på mornarna pga av att jag är vaken till fyra fem på morgonen.
Och är man inte i skolan så kan man inte få MVG har jag insett.
Väldigt försent dock, men bättre sent än aldrig?
Nej, det börjar bli väldigt långt det här.
men jag behövde skriva av mig.
Just nu känner jag mig som den ensamaste människan alive.
Men det är endast för att jag tänkt på hur det var förr när jag va deprimerad, och för att jag lyssnat på min gamla tycka-synd-om-mig-själv musik.
Nu blir det ny PEPP musik, och jag tror jag ska börja ta tag i mitt liv redan idag genom att städa och diska!
Japp! Så blir det! känslan efteråt när man är klar och ser resultatet är ju helt underbart!
Den känslan vill jag känna nu, att jag faktist lyckats med något.
För just nu känner jag mig totalt misslyckad.

nej, nu ska jag städa!

Per Gessle – Jag Skulle Vilja Tänka En Underbar Tanke

Oj, blev bara en enda virvel av tankar, aja. kanske förstår något?

ja, det är precis så det känns just nu, som en långsamplågsam död.
Jag har haft inflamation i mina visdoms tänder jag vet inte hur många gånger nu.
och i Fredags började det göra ont igen, men det har inte varit så farligt.
Tänkte att det bara var en liten liten infektion.
Men nej, så här ont som jag har nu har jag aldrig haft i hela mitt liv, någongång.
Det här är värre än den värsta halsflussen tillsammans med värsta magsjukan och värsta mensvärken tilsammans.
bara skakar just nu, försöker få tag på mamma. Tror att det kommer bli akuten.
Jag måste få smärtstillande.
jag klarar inte det här.
HELVETEEEEEE vad det gör ont.
nej, ska fortsätta sms bomba mamma.
Innan jag dör.

Det vi hade var speciellt?
Jag önskar att det inte var såhär.
Har tänkt jätte mkt på det hela dagen.
Jag önskar att allt kunde varit normalt.
Att allt kunde vara som förr.
att vi kunde vara normala. och mer än allt önskar jag att jag kunde lita på dig och bara glömma allt.
Hur osams vi än är så önskar jag ändå att allt var annorlunda.
Jag önskar att det aldrig hänt, igen och igen och igen.
och jag vet att även fast jag saknar dig, oss och det roliga så skulle jag aldrig kunna gå tillbaka.
det känns fel att säga men i det stora hela har jag mått bättre under den här sista tiden.
Känslan att inte behöva undra om det är sant eller inte som han/hon säger.
den känslan är underbar.
att inte behöva analysera allt för att försöka få reda på vad i berättelsen om din helg var sant och vad som var påhittat eller överdrivet.
Jag saknar dock den personen jag trodde att du var när vi lärde känna varandra.
För 3 år sedan.
den personen jag trodde att du var och som jag så gärna ville att du skulle vara också.
Den personen man inte behövde tveka om sanningen, den personen man kunde berätta allt för, den man kunde lita mer på än någon annan, den personen man kunde skratta med, gråta med, slåss med, men ändå alltid veta att det vi har, har ingen annan, det vi har är speciellt, den vänskapen kommer vi aldrig hitta igen.
Den personen saknar jag mer än något annat just nu, men jag vet själv, den personen finns inte kvar i mina ögon, och den vänskapen, den speciella vänskapen är helt förlorad.
Och jag börjar undra om det alltid varit såhär under dom här tre åren, är det bara jag som varit blind?
Är det bara jag som vägrat inse hur det låg till, är det jag som förnekat det själv.
För jag ville så gärna tro dig, jag ville så gärna att det du sa var sant.

Jag har kommit över det där nu, och man kan minnas dom åren på två sätt.
Man kan minnas alla bråk, allt drama, allt skitsnack, alla hugg i ryggen från oss båda, alla rykten.
Men man kan även minnas all glädje, alla skratt, alla samtal, all kärlek, alla upplevelser, allt förtroende som trots allt bråk  fortfarande inte brutits helt från bådas sidor, alla tårar av lycka, alla tårar av sorg vi gemensamt delat.

jag tänker minnas dom här åren med glädje för det har trotts allt varit väldigt roliga och bra år.
men tänker även inte glömma det dåliga, för det var det som gjorde oss till oss.
och inte glöma det dåliga utan komma ihåg varför det bröts, varför den speciella vänskapen inte är kvar.
Och även om det är väldigt mycket drama just nu så känns det som att någon nära har gått bort.
Det är samma sorg på något sätt.
och så är det ju, om någon nära går bort så minns man ju fortfarande allting med personen och man saknar den men sakta men säkert lär man sig att leva utan den och man kommer över det.
man lär sig att acceptera det.
dom senaste veckorna har varit som en sorg period.
Jag har skrattat, gråtit, skrikit, förnekat, försökt att glömma.
men idag tror jag att jag insåg själv, det är över.
Vi är döda.
Men jag kommer aldrig att glömma.

Love, Therése