Vad hände?
Ligger hemma och lyssnar på Gessle och annan musik jag lyssnade på förr.
Har under kvällen blivit väldigt nostalgisk.
Tänkt väldigt mycket på tiden förrut.
Från sjuan tills nu.
alla vänner man förlorat kontakten med av olika anledningar, alla vänner som flyttat,
Folk som gått bort under åren.
Vänner som kommit till.
Vänner som man kommit så mycket närmare.
Platser man varit på.
Fester man varit på. Folk som man bara träffat en minut men som ändå berört.
Alla känslor.
alla depresioner, alla lyckor, alla killar, alla bråk, all kärlek.
Och det finns två personer som jag fortfarande har kvar i mitt liv som jag älskar något oändligt.
Emmelie, min bästaste Emmelie, kännt varandra hela livet.
Kommer inte ihåg en dag i Lima utan dig.
Och Joonatan, Han är den jag kännt längst i Mora som jag fortfarande är nära med.
Min älskade älskade Joonatan, jag är så oerhört glad att det är du och jag.
dom två som jag har kännt längst och fortfarande umgås med.
Visst, det finns andra jag kännt lika länge, men dom ser jag mer som bekanta.
För dom hör till kategorin "vänner man förlorat kontakten med"
Tänkte på tiden på Noret skolan, och det är sjukt, fasten det var så längesen så kan jag fortfarande komma ihåg alla mina känslo perioder där. Mes deppresioner, tonåren i guess.
Konstigt, en av dom som stod mig väldigt nära där en tid, vi lärde känna varandra pga av att båda var deprimerade. nu känns det jätte konstigt att tänka dom tankarna man hade då.
Förstår verkligen inte hur jag kunde känna att allt var hopplöst.
Den känslan att inget skulle ordna sig, att allt skulle vara skit hela livet.
Att det aldrig skulle bli någon förändring.
Men se, det blev det och idag är jag glad, okej att jag skulle kunna vara mycket lyckligare.
Men det är helt och hållet mitt eget fel, och det är bara jag som kan ändra på det.
Om jag börjar sköta skolan får diciplinen att gå upp innan ett två går ut med bra betyg så kommer jag må bra själv.
För just nu är det det som stoppar mig från att vara lyckligaste människan i världen.
Men jag är väl medveten om problemet.
Jag har ingen diciplin alls, jag tar mig inte upp på mornarna pga av att jag är vaken till fyra fem på morgonen.
Och är man inte i skolan så kan man inte få MVG har jag insett.
Väldigt försent dock, men bättre sent än aldrig?
Nej, det börjar bli väldigt långt det här.
men jag behövde skriva av mig.
Just nu känner jag mig som den ensamaste människan alive.
Men det är endast för att jag tänkt på hur det var förr när jag va deprimerad, och för att jag lyssnat på min gamla tycka-synd-om-mig-själv musik.
Nu blir det ny PEPP musik, och jag tror jag ska börja ta tag i mitt liv redan idag genom att städa och diska!
Japp! Så blir det! känslan efteråt när man är klar och ser resultatet är ju helt underbart!
Den känslan vill jag känna nu, att jag faktist lyckats med något.
För just nu känner jag mig totalt misslyckad.
nej, nu ska jag städa!
Per Gessle – Jag Skulle Vilja Tänka En Underbar Tanke
Oj, blev bara en enda virvel av tankar, aja. kanske förstår något?
Har under kvällen blivit väldigt nostalgisk.
Tänkt väldigt mycket på tiden förrut.
Från sjuan tills nu.
alla vänner man förlorat kontakten med av olika anledningar, alla vänner som flyttat,
Folk som gått bort under åren.
Vänner som kommit till.
Vänner som man kommit så mycket närmare.
Platser man varit på.
Fester man varit på. Folk som man bara träffat en minut men som ändå berört.
Alla känslor.
alla depresioner, alla lyckor, alla killar, alla bråk, all kärlek.
Och det finns två personer som jag fortfarande har kvar i mitt liv som jag älskar något oändligt.
Emmelie, min bästaste Emmelie, kännt varandra hela livet.
Kommer inte ihåg en dag i Lima utan dig.
Och Joonatan, Han är den jag kännt längst i Mora som jag fortfarande är nära med.
Min älskade älskade Joonatan, jag är så oerhört glad att det är du och jag.
dom två som jag har kännt längst och fortfarande umgås med.
Visst, det finns andra jag kännt lika länge, men dom ser jag mer som bekanta.
För dom hör till kategorin "vänner man förlorat kontakten med"
Tänkte på tiden på Noret skolan, och det är sjukt, fasten det var så längesen så kan jag fortfarande komma ihåg alla mina känslo perioder där. Mes deppresioner, tonåren i guess.
Konstigt, en av dom som stod mig väldigt nära där en tid, vi lärde känna varandra pga av att båda var deprimerade. nu känns det jätte konstigt att tänka dom tankarna man hade då.
Förstår verkligen inte hur jag kunde känna att allt var hopplöst.
Den känslan att inget skulle ordna sig, att allt skulle vara skit hela livet.
Att det aldrig skulle bli någon förändring.
Men se, det blev det och idag är jag glad, okej att jag skulle kunna vara mycket lyckligare.
Men det är helt och hållet mitt eget fel, och det är bara jag som kan ändra på det.
Om jag börjar sköta skolan får diciplinen att gå upp innan ett två går ut med bra betyg så kommer jag må bra själv.
För just nu är det det som stoppar mig från att vara lyckligaste människan i världen.
Men jag är väl medveten om problemet.
Jag har ingen diciplin alls, jag tar mig inte upp på mornarna pga av att jag är vaken till fyra fem på morgonen.
Och är man inte i skolan så kan man inte få MVG har jag insett.
Väldigt försent dock, men bättre sent än aldrig?
Nej, det börjar bli väldigt långt det här.
men jag behövde skriva av mig.
Just nu känner jag mig som den ensamaste människan alive.
Men det är endast för att jag tänkt på hur det var förr när jag va deprimerad, och för att jag lyssnat på min gamla tycka-synd-om-mig-själv musik.
Nu blir det ny PEPP musik, och jag tror jag ska börja ta tag i mitt liv redan idag genom att städa och diska!
Japp! Så blir det! känslan efteråt när man är klar och ser resultatet är ju helt underbart!
Den känslan vill jag känna nu, att jag faktist lyckats med något.
För just nu känner jag mig totalt misslyckad.
nej, nu ska jag städa!
Per Gessle – Jag Skulle Vilja Tänka En Underbar Tanke
Oj, blev bara en enda virvel av tankar, aja. kanske förstår något?
Kommentarer
Trackback
